Myrtens Kåseri

-”Ett kåseri är en underhållande kortare text i tidning eller tidskrift. Termen kommer från franskans causer (samtala).

Kåseri är avsett att ibland framföras muntligt och skall därför vara talspråkligt. Det kan innehålla högt som lågt, överdrifter och underdrifter. Själva poängen är att stora, allvarliga ämnen kan avhandlas i en sorglös ton.”

“citat ifrån vårt alldeles för källkritiska WiKi 😉

­

På detta sätt inleder jag, er allas herr Myrtenblad, härmed ett kåseri av sällan skådat slag. Ett kåseri om vad jag gör med vårt svenska kulturarv, det riktiga svarta guldet, vår kära PRIS snus!

• Vem är jag då, tänker ni genast, eller hur?

Jag är en man som snusat större delen av mina snart 40 levda vårar, började i början av högstadiet nånstans. Min dåvarande elittränare i simning, en 80-90 år gammal boxare som jag såg upp till, som snusade grov i hela underläppen tyckte att det var smart att börja snusa. Det skulle ge effekt på tävlingarna! Jag köpte hela grejen, började snusa, minns däremot inte ifall det gav någon som helst effekt för min träning inom simningen men gott tyckte jag det var! Det enda jag kommenterar detta med är att det var ”Different Times”. Att en gubbe idag skulle få en sextonåring med moppe musche att börja snusa är nog rätt otänkbart. Aftonblaskorna skulle slänga sig över det med hull och hår och, under en kort tid åtminstone, skriva lite mindre om våra snedställda politiker och deras försök till att styra vårt snusfyllda land!

• Stånka snus då, har jag gjort det hela mitt liv då?

Nej, det har jag ju faktiskt inte, SM-s Grov har istället oftast varit mitt livs ambrosia. Hemkört har jag istället sett som svårt, billigare ja, men svårt och tog lång tid i ugn, Min bättre hälft skulle inte sett blitt på detta. Jag hade en vän som berättade för mig om hur han tidigare bakat eget snus men nu enbart köpte naturella påssatser, smaksatte dessa och ”gav” dem till sina vänner och bekanta. Jag minns att det var potent, mycket av n-vitaminet som är så viktigt för oss mumrikar för vår balans i livet. 2017 tog jag klivet in i Kungsnus värld. Jag hade sett och hört talas om tryckkokt snus! Det gick fort, och var luktfritt!  Jag köpte en grovmald originalsats, idag heter den Pitbull. Självklart gick trycken torr, jag brände den, men med gott om Kentucky rök arom blev det snuset det bästa snus jag hittills snusat i hela mitt, snart men inte än, 40 vårar unga liv.

Det som hände därefter kan enbart ses som en berg och dalbana, det har gått uppåt och nedåt, fort.  Härom kvällen blev jag tagen lite grann på sängen, eller i leran rättare sagt, för jag var ute med Gimla, min byracka som även hon älskar snus om man räknar de gånger hon faktiskt slickar rent mina fingrar när jag vart o nallat i snusburken. Professor Bauer tar kontakt med mig på messenger, chattfunktionen på ansiktsboken (facebook även kallat) och ger mig ett “offer i cant’ refuse”! En möjlighet att blogga om det jag gör rörande tobak och snus på tobakskemi. Ett dygn och några samtal med jycken behöver jag för att begrunda denna möjlighet att kunna sprida det jag gör med tobak och snus. Nu kan jag dela den glädjen som det ger mig med er, läsare!

Jag har lärt känna massa goa snusbröder och systrar som har lärt mig massor om allt och lite till om tobak. Dess odling, förädling av tobak till vår sakramentala pris under läppen…

Det är däremot en annan saga som ni framöver kan läsa om här på Myrtens Kåseri, min blogg om det jag anser vara guds svarta gåva till människan!