Myrtens Kåseri

Prillan – man kan vänta på?!

En del snusare väntar inte speciellt länge på en prilla. Det kan ta några minuter bara, in på pressbyrån och köp en dosa. Kläm till och tryck upp den under läppen, typ. Sen finns det de som är lite mer tålmodiga, eller dumma i huvet, helt enkelt. De som jag, som i det specifika fall jag kommer berätta om ikväll, har väntat ett halvår på en prilla som kanske kommer smaka skit eller smaka gudomligt!

Någonstans i augusti, kanske till och med i september är det mycket o göra på Myrtens tobak i Sorunda. Det mesta av tobaken plockas och blir kurerad i filtar lite varstans i huset, till frugans förtret, haha. Den större delen av min nyskördade Black Mammoth, en stark och mörk tobak, plockas denna tid.

Ett dygn i högar, inlindade i filtar, resulterade tyvärr till min förtret att den mörknade, nästan brändes av den värme som alstrades i dessa filtknyten. Jag ville ju förstås inte slänga dessa blad på komposten, blir inge bra snus av det då. Jag hängde upp tobaken för torkning och tänkte att det kommer bli ett experiment i vinter, att göra snus på. Tobaken torkade mörkgrön. Jag har hållit dessa blad separerade från den övriga tobaken i alla steg av snusberedningen och då menar jag torkning, lagring, separering av stjälk och malning.

För två veckor sen orkade jag inte vänta längre på den här prillan, utan bestämde mig för att göra ett experimentbak på denna tobak. Idén har hela tiden varit att använda mig av en sorts sprit i det här experimentet. Valet föll på vårt grannlands Finland ädelbrännvin Jahloviina, en gyllene konjaksblandning vars ursprung jag icke känner till men desto bättre kommer ihåg smaken av. En smak som slår an på min ungdoms härliga (bak)fyllor.

Nåja, jag uppskattar den i alla fall. En sats på ungefär 750g grön(!) Mammoth (inkl. viss del stjälk för bättre konsistens) blandar jag med Tobakskemis salt och natriumkarbonat. Vispar i 3.5dl Jalo o lika mycket vatten. Wow, den doften! Helt underbar, jag känner verkligen att detta kommer bli bra.

Den mängden tobaksmassa får man verkligen trycka ner i treliters kastrullen när man maler tobak så grovt som jag gillar i mitt snus men det är verkligen på gränsen av vad som får plats. Ner i tryckisen där baket får gå 2 ggr 5h, fredag kväll och lördag förmiddag. Helt klart en annorlunda doft fyller vårt hus och inte förrän under lördagen kommer vårt hushåll på vilken doft som faktiskt snuset påminner oss om, en variant av frukostflingor från Coop som var små björnar med blåbär i. Familjen här hemma tyckte det luktade gott till och med!

Efter baket var jag inte lika entusiastisk, massan var svart men såg torr ut när jag tog ur det för inspektion. Fuktigt var det dock så jag vispade ner tobakskemis propylenglykol och glycerin o la in det i kylen för en veckas lagring.

Nu var det dags att se om det går att sätta konsistens på detta! Min GreenMammo, som jag döpt denna pris till får gå ner i den gamle assistenten jag brukar för detta ändamål. Med lite mer vätska börjar det se ut som det snus jag gillar. Svår konsistens att beskriva men när massan inte är grynig längre utan går ihop med sig själv och därför går att krama till en prilla som sitter kvar under läppen, då är jag nöjd. Elvispen får jobba upp snusets fluffighet för att slutligen landa i sin fina svarta Kungsnuslåda.

Observera också att jag hittills inte provsmakat ett endaste litet snuskorn på detta bak utan väntat tills detta ögonblick, nu är det dags. Ett halvårs väntan, hopp och förtvivlan har blandats, speciellt nu under de två veckor jag bakat och luktat på prillan jag snart ska få smaka. Kommer den smaka så underbart som det hemodlade snuset kan göra eller kommer det fort förpassas ner under diskbänkens glömska?

Konsistensen är grym, inget snack om saken, prillan jag kramar blir stor, jag vill att den ska vara stor. Jag vill att den ska smaka så mycket som möjligt. Jag slänger in den på tungan, känner smaker, flippar upp den under läppen o kramar till, mer smaker invaderar min palett.

Var Myrtens GreenMammo gott?

Jajjamenn, det blev ett riktigt gott snus, en prilla väl värd att vänta på!